tisdag 20 november 2012

Älskling, vi blir inte med barn - Ramona Fransson

En mycket välrecenserad bok som fått många lovord. Personligen tycker jag att den var mycket bra, gripande, men många gånger också något seg. Självklart behövs mycket "omkring"-historia för att få förståelse och inblick i personernas hela situation. Men ibland kändes det som om ingenting riktigt hände på mycket lång tid. Jag har dock ett stort behov utav händelser och gripande historier när jag läser och det ska vara näst intill sträckläsningsbehov för att jag ska vara 100% tillfreds.

Som mor själv kan man inte förstå hur hemskt och djupt påverkad man måste bli efter att längta så otroligt efter barn och inte kunna få. År efter år utav försök, hjälp, och man ser bara tiden rinna iväg. Åtminstone måste jag säga att hon började i tid redan som 20 åring och inte som många tyvärr idag börjar vid mitten/slutet av sina 30 år och då upptäcker att det redan är för sent.

Har man själv inte barn så kan man aldrig förstå den otroliga känsla det innebär. Inget kan göra en så glad, lycklig, men inget kan heller göra en så miserabel, förtvivlad, ledsen, som ett eget barn. Jag är mycket glad över att ha läst den här boken och föreslår den varmt även till andra.



- Malin Skoglund, Helliden Distans Allmän kurs

måndag 5 november 2012

Den sista föreläsningen av Randy Pausch

"Tid är allt du har. Och en dag kanske du upptäcker att du har mindre tid än du tror."

 Den sista föreläsningen handlar om Randy, en lärare som en dag får veta att han är döende i cancer. På sin sista föreläsning intar han scenen med att göra tio armhävningar och istället för att berätta om sin sjukdom berättar han sin livshistoria. Boken är fylld med humor såväl som råd om livet, kärleksförklaringar till sin fru såväl som barndomsdrömmar. Randy levde dock ett ganska vanligt liv, ibland tycker jag att han sätter sig lite på för höga hästar, men annars är det väldigt vanligt och "Svensson", så man ska inte förvänta sig dramatik. Boken är mer lite utav en livsguide fylld med visdom och råd.

Jag valde denna boken då den sedan tidigare berört så oerhört många människor och jag en gång påbörjat den men inte läst färdigt den och tog tillfället i akt. Huruvida det är mer spännande med verklighetsbaserat än fiktion så beror det på, just denna boken hade nog blivit väldigt tråkig om den hade varit påhittad. Randy levde trots allt ett ganska alldagligt liv.



/Emeli Drakfors


Den du inte ser – Mari Jungstedt

Det är blomstrande försommar i Visby. Gotland inväntar turistsäsongen. Efter att ha bråkat med sin pojkvän på den årliga sommarfesten går Helena Hillerström ut med sin hund. Någonstans på den dimmiga stranden möter hon sin mördare. När småbarnsmamman Frida Lindh rapporteras saknad och sedan hittas död inser Anders Knutas vid Gotlandspolisen att han har med samma mördare att göra. Någon som kommer att döda igen. Hela Sverige följer händelseutvecklingen. Medias framfart skapar en panik som är på väg att lamslå både öns bofasta och de kommande turisterna. Knutas söker febrilt ledtrådar när han får det besked han mest önskat slippa - ännu ett offer har hittats...


Mari Jungstedt har arbetat som journalist inom radio och tv i tio år, bland annat på Ekot och Rapport, och nu som nyhetsankare på SVT:s regionala nyhetsprogram ABC. Spänningsromanen Den du inte ser är hennes författardebut.

/ Frida Adolfsson, a-distans.



torsdag 1 november 2012

Spelat Liv av Louise Eek





Det är omöjligt att läsa den här boken utan att känna en storm av känslor.

Jag valde att läsa Louise Eeks biografi eftersom jag tidigare läst artiklar av henne, Hon är otroligt klarsynt och skarp i sitt språk det är även hennes bok.
Spelat liv  är en sådan bok som är skriven av en kvinna som kommit långt i sin process, som rest och kommit ut på andra sidan.
Hon är en av få svenska kvinnor som är offentlig med sin bakgrund som prostetuerad. Hon berättar sin sanning, konstruerad eller inte, men sitt liv.

Louise eek är i dag journalist författare och debattör. hon skriver mycket om porr och prostituion och debatterar starkt mot prosituionsleberalismen, hon har kunnat vänt på stigmat, använder sitt förflutna som en styrka, men det efter mycket arbete terapi och läkning.
Men trots hennes styrka och läkning kan det inte vara lätt, jag tror hon ha fått betala mycket för sin öppenhet.

För att kunna skriva om sina egna erfarenheter och upplevelser på ett sånt här granskande och naket sätt,
krävs ett otroligt mod. Men så tror jag också att hon ville något med boken.
Det är ingenting jag vet bara min egen känsla från boken, att hon ville berätta en verklig sanning om
Prostetution och bordell liv.
Kanske krossa några myter och naiva människors bild som tror att dom vet hur det är.
Ta bort både stigmatiseringen kring prostetution och bilden om den lyckliga horan.

  Hon inte bara berättar historien om en ung prostituerad utan förklara hur hon hamnade där varför hon stannade där.

-Jag kan inte sluta förvånas över hur varje kvinna som varit utsatt för övergrepp fortsätter att sparka och slå på sig själva. Men jag intalar mig själv att jag inte är som mina arbetskompisar.
Jag kommer snart att tacka för mig och avsluta mitt studiebesök i den här verkligheten, bara ett år till bara ett år till..

I inledningen av boken berättar hon för läsarna om några av de unga kvinnor som var hennes arbetskamrater och vänner som dött, kanske för att hedra dom och att vi ska veta att dom funnits och att deras historia aldrig kommer att berättas.

Hon skonar ingen när hon berättar, inte ens sig själv. Det är i det någonstans som skickligheten i hennes berättelse syns tycker jag, hon skonar inte sig själv men hon är inte längre självdestuktiv när hon berättar, hon är stark och modig och hon har rest sig upp.

Hon berättar som det är, groteskt ibland är allt nattsvart "och det som sägs om patriarkatet från den platsen är det enda som är värt att veta om patriarkatet" (det citatet är från förorden till en annan bok
S.c.u.m manifestet.)

- Om den sextioåriga mannen hade behagat titta in i mina ögon skulle han sett den avgrund som lurade mot honom, öppen och flammande.
Om detta var hans fantasi skulle jag kanske berätta min omedelbara fantasi för honom.
Att göra en utdragen kastrering av honom med ett slött rakblad, där den stora finalen antagligen skulle avslutas med att jag tryckte ner kuken i halsen på honom så att han sakta kvävdes, att jag tvingade honom svälja sin egen lem. Tanken gjorde mig definitivt på bättre humör.

Boken är fylld av smärta hat förvirring men också vänskap och ibland hopp. Den är bara 117 sidor kort. men känns mycket längre den är välskriven och väl förklarande. Det är fantastiskt  att läsa en bok av en kvinna som så väl granskat sitt liv och sexbrachen rest sig upp och orkat skriva om det.


Zam Hellidenfolkhögskola






onsdag 31 oktober 2012

Patti Smith: Just Kids

Jag valde att läsa Just Kids eftersom jag haft en 60/70-tals anda inom mig sen i vintras. Jag har lyssnat väldigt mycket på bl.a. The Doors, The Velvet Underground, Stones, Dylan, Iggy och i slutet av sommaren, även Patti.

En kompis till mig lånade Just Kids på biblioteket i början av sommaren och jag hann läsa några få sidor, medan hon sysslade med annat. Jag blev sugen på att läsa fortsättningen, skolan började och vi skulle läsa en biografi. Alltså fanns det ingen tvekan på att det var denna bok jag skulle läsa.
 
I boken får man följa Patti Smiths och Robert Mapplethorps relation. Två unga och fattiga konstnärer i New York. Hon skriver om både bra och dåliga perioder, men lär alltid ut något även när hon skriver om de sistnämnda. Boken är välskriven, intressant... verkligen en sådan bok som man inte kan släppa taget om och läsningen flyter bara på.

Det som fascinerade mig mest var hur bra hon skrev om andra dåtida kändisar (exempelvis Jim Morrison och Andy Warhol). Det gav en intressant läsning för mig som är fascinerad av 60-talet. En annan sak jag gillade var att läsa om alla misslyckanden hon och Robert tog del av, men att de ändå höll fast vid varandra och till slut lyckades. Den visade mig att allting är möjligt.

Jag väljer nog att avsluta mitt inlägg här, eftersom jag anser att alla borde läsa denna bok. Den är väldigt intressant och om man gillar Patti Smith sen innan, kommer man börja gilla henne ännu mer.

Andreea Rubin
Hellidens Folkhögskola

söndag 28 oktober 2012

Slash av Anthony Bozza



                                                                         
                                  

Jag valde denna bok för det handlar om en av mina största idoler och ett utav mina favorit band. Paul hudson aka ”Slash” är en av tidernas största gitarrister och han har vunnit en massa pris för just det. 1985 startade Slash, Guns N Roses med Axl Rose, Izzy Stradlin, Duff McKagan och Steven Adler. Boken börjar i hans tidigare ålder som bestod mest utav små kriminella aktiviteter och bmx åkande.

 När han blev lite äldre började han intresseras för musik, så han skaffade en gitarr. Snart så var det, de ända han kunde tänka på.

 Runt 16 års ålder blev han relegerad från skolan, så han började ta en massa strö jobb som ledde till att började jobba på en skivaffär. Efter ett tag så bestämde han med Steven att börja leta medlemmar till ett band vilket blev början på Guns n Roses
.
 Slash blev tidigt missbrukare på både sprit och tyngre droger och boken fokuserar mycket på det. Trots alla deras motgångar så blev Guns n Roses ett av världens största band under den tiden. 1996 så lämnade slash bandet och började fokusera mer på sitt sidoprojekt (Slash’s Snakepit) 2002 så lämnande han även detta band får att skapa Velvet Revolver med 2 medlemmar ifrån GnR vilket höll tills 2008.

Syftet med den här biografin som jag förstår är att få en upprättelse. Att visa på hur det var i verkligheten.  Jag tror att eftersom en biografi blir väldigt personlig så måste du nästan känna till personen från början för att uppskatta den. Medans en roman inte behöver vara från någon speciell författare för att vara intressant för mig.



          GET YOURSELF TOGETHER, DRINK TILL YOU DROP, FORGET ABOUT TOMORROW AND HAVE ANOTHER SHOT”
 ― Slash



Wiktor Wadström

onsdag 24 oktober 2012

Gustavs grabb av Leif GW Persson




Jag valde Gustavs grabb för att jag tycker att Leif GW alltid har något intressant att säga men jag har i ärlighetens namn inte läst någon av hans kriminalromaner. 
När boken kom ut fick jag intrycket att den skulle vara väldigt fokuserad på hans svåra förhållande till sin Mamma.
Men det dröjer inte länge innan den visar sig vara en hel livsberättelse, med fokus på allt möjligt.


Han skriver på ett väldigt lätt sätt och han blir aldrig långrandig, han är rakt igenom intressant. 

I boken får man verkligen följa med honom från när han födds tills där han befinner sig nu. 
Genom hans arbetaruppväxt, hur han tidigt lärde sig att läsa tack vare att hans pappa läste för och med honom. 
Att han var en av de första i hans släkt som läste vidare och hur svårt det var att passa in med sin arbetaruppväxt i skolor som mest innehöll överklassungdomar och när han började på rikspolisstyrelsen.
Men också hur han i tonåren smugglade svartsprit och cigaretter.
Han tar upp mer svåra ämnen också och inte bara om sitt minst sagt problematiska förhållande till hans mamma. Om hans frånvaro som pappa, hur han först i nutid fått en bra kontakt med sin syster och hans ”inblandning” i Geijeraffären som nästan drev honom till självmord.
Just Geijeraffären är det enskilda ämnet som han uppehåller sig längst vid.


Jag är väldigt nöjd med att jag valde den här boken och jag kommer att börja läsa hans kriminalromaner för att se om de är lika bra som den här.

Rekommenderar att läsa den här till de flesta. 
Både fans av GW och de som inte är det, ni kanske ändrar uppfattning om honom efter att ha läst den.

 Avslutar med några rader ur prologen:
När jag beskriver min klassresa har jag givetvis försökt att undvika att ljuga rakt upp och ner. Försökt att inte förtiga det elände som jag vållat andra genom slarv eller allt ont som jag har gjort dem genom att jag ibland har förhärdat mig och plockat fram det sämsta inom mig.


/ Simon Andersson