Hanteraren, av Dick Sundevall, 2008.



1. Sammanfattning

Ungefär 150 rättegångar varje år, manipuleras av polis och åklagare i Sverige.

Polismannen Olle Liljegren gjorde en kometkarriär hos länskriminalpolisen i Stockholm, där han arbetade mot den organiserade brottsligheten. Länskriminalchefen uppskattade Olle Liljegrens prestationer och gjorde honom snabbt till en av landets genom tidernas yngsta kriminalkommissarier. Men Olle Liljegrens karriär fick ett abrupt slut, då han greps (mars 2004), anklagad för grov brottslighet, efter att Länskriminalpolisens börjat få det hett om öronen efter sina tvivelaktiga arbetsmetoder.

Det var den snabbt expanderade organiserade brottsligheten (maffian) som väckte stark samhällsdebatt under 90- talet där man uppfattade maffian som direkt systemhotande samhället. De polis - och åklagare som arbetade särskilt mot dessa maffialiknande grupperingar kom att flytta fram sina positioner i ett tyst samförstånd, i syfte att komma åt maffian. Infiltrationsverksamhet - och brottsprovokationer, kom att ses som viktiga angreppsätt. Men dessa arbetsmetoder är inte tillåtna i Sverige. Polis - och åklagare hindrades därför att öppet kunna redovisa för denna verksamhet. Olle Liljegren menar att dessa hemliga arbetsmetoder kom att bli en praxis inom Polisen, just mot den systemhotande brottsligheten.

I och med att polisens olovliga infiltrations - och brottsprovokationer hemlighålls, innebär det också att viss information måste undanhållas domstolarna, och istället att ersättas av fiktiva versioner av händelseförloppen, (här beskriver boken en rad roliga exempel för hur fel det kan bli när en utredning vrids). Domstolarna får inte chansen att göra rätt bedömning. Effekten blir att polis - och åklagare bestämmer domarnas utgång. Dessa poliser och åklagare kom därmed att utgöra en egen stat i staten.

Det var s.k. gottlandsärendet år 2000 då det uppmärksammades att en knarksäljare “råkade” dömas som köpare av sitt egna knark, som det började nystas upp att polisen omkonstruerat förundersökningen för att dölja vissa spår av olovlig infiltrations - och brottsprovokationsverksamhet där polisen i själva verket agerade köparen. Medieuppmärksamheten ledde till att Länskriminalpolisen snabbt påbörjade en omfattande “städning” för att sopa igen alla spår av olovlig verksamhet inom myndigheten. Som en effekt av detta kom Länskriminalen att offra Olle Liljegren, som ensamt kom att få bära hundhuvudet för en etablerad praxis inom Länskriminalpolisen.

2. Vad tycker jag om boken

Bokens först kapitel är spännande, ungefär som en deckare. Men snart kom detta att tappas och författaren börjar alltmer fastna i ointressanta detaljer. Det är uppenbart att författaren hela tiden söker bevisföringar som försök att sätta dit utpekade polischefer och bevisa dem skyldiga till brott i form av olovlig polisverksamhet, (infiltrations - och brottsprovokationer).

Boken/författaren tar upp väldigt mycket om det så kallade Gottlandsärendet och särskilt dåvarande Länspolismästare Carin Götblad som pekas ut som skyldig för olovlig polisverksamhet. Författaren fyller här ut 1/3 av bokens innehåll.

Jag upplever bokens upplägg som en sämre förundersökning. Jag hade önskat att författaren istället hade analyserat de faktiska förhållningsramarna inom Länskriminalens väggar istället för en massa bevisprövningar. Att Polisen bedrivit olovlig verksamhet borde väl snabbt vara avklarat på ett par sidor och inte behövas ältas genom hela boken. Jag skulle mer vilja veta de faktiska turerna för hur det egentligen förhöll sig mellan åklagarmyndighetens enhet för organiserad brottslighet och Länskriminalens motsvarande rotel. Olle Liljegren nämner ju själv om rådande informell praxis inom Polis - och åklagarväsendet. Därmed kan man ju också anta särskilt upprättade förhållningsregler. Här skulle jag vilja veta hur det egentligen förhöll sig.

3. Författaren

Dick Sundevall är känd rättsjournalist och författare. Rättsfrågor är hans stora intresse och han vill gärna belysa brister inom rättsväsendet.

Dick Sundevall är född 1946 i Uppsala.
Han blev känd i samband med hans avslöjanden kring fallet Joy Rahman. För detta nominerades han till stora journalistpriset samt mottog Ordfronts demokratipris. Han uppmärksammade även det så kallade "Rinkebymordet", bland annat med boken Tre bröder, 2005, där bl.a. han och mottog guldspaden. (Källa; Wikipedia)

Genom boken Hanteraren uppfattar jag författaren som en typisk sakframställare och paragrafryttare, som saknar inlevelseförmåga i sin framställan. En tråkig författare helt enkelt som gillar att gå i gång på brister i form av petitesser inom rättsväsendet, och gärna blåsa upp dessa. Om Dick inte varit journalist så är det min bestämda uppfattning att han skulle ha varit en framstående - och trogen rättshaverist istället.


Henrik Öst

Alla kungens hästar av Emelie Cajsdotter

Jag tänkte att jag skall börja med att berätta om mitt val att plocka upp just denna boken, det hela började med att min granne berättade om att de fått hjälp med sin ponny av en lite underlig kvinna som talade med hästar, namnet var Cajsdotter men jag lade inte särskilt stor vikt vid det hela tills plötsligt en kväll jag fick för mig att kolla upp vem den här Cajsdotter var så jag googlade henne helt enkelt och till min förvåning fick jag se att det var en kvinna som jag tidigare kännt en viss samhörighet med då jag kring år 2000 läst en bok som heter ”De ovanliga” där det finns ett stycke om denna Emelie och jag blev helt till mig då jag tog fram den boken igen och läste om stycket och fick återuppleva allt det jag då kännt. Detta var nämligen en tid tillbaka då allt inte var så lätt i mitt liv och genom Emelies berättelse fick jag hopp och nu äntligen så har jag fått träffa henne vilket var en fantastisk upplevelse eftersom jag redan visste att jag tyckte om denna människa och jag blev verkligen inte besviken vid vårat möte, då denna kvinna många gånger tittade på mig där jag stod så hände någonting, jag insåg att hon inte bara tittade på mig utan faktist såg mig vilket är någonting väldigt sällsynt bland människor så jag beslöt mig för att läsa hennes bok ”alla kungens hästar” och för att kontakta henne för mina egna hästar.

Om boken
”Lyssna, sade den tyste mannen. Lyssna, så att ni kan höra vad jag säger.”

I den här boken berättar Emelie om sitt liv och hur hon efter drömmar om natten kom att resa till Jordanien och Amman där hon kom att ta hand om just kungens hästar. Hon berättar också om andra resor hon gjort på grund av sina drömmar, om sitt liv i den svenska skogen och så redogör hon för sina samtal med djur och växter.

Ett vackert smakprov ur boken
”Den allra första rörelsen var friktionen mellan himmel och jord, så lyder den maoriska skapelseberättelsen. I vibrationen som uppstod, skapades ett ljud. En våglängd, som sedan spred sig för att anta nya och åter nya former.
En sten, ett gruskorn. Den första materian rörde sig mycket långsamt. Vågorna sköljde över sanden och skapade en rytm. Ur den rytmen föddes glädjen, den allra första känslan, ur glädjen föddes viljan att röra sig. Dansen var den första rörelsen, som skapades av fri vilja.”

Boken är trots sitt lite knepiga sätt och kanske just därför en väldigt vacker historia, av vilken man med någorlunda öppet synsätt kan lära sig mycket om sig själv och sin omgivning. Även om boken kan kännas aningen svårläst till en början, dels för alla namn från fjärran länder och för det lite hoppiga framläggandet av historien, så förstår man efter hand att ett kronologiskt upplägg inte är av någon betydelse, det viktiga är inte att veta vad som kom först eller sist i händelseförloppet utan bara att det kom.
Den här boken gav mig en uppsjö av känslor och fick mig stundtals att sitta i tårar utan någon till synes egentlig förklaring och det är en bok jag faktist tänker läsa om, och om inte det är ett gott betyg så vet jag inte vad.

Och till sist så vill jag ge ett litet stycke till dig Christina och detta angående våra otaliga diskussioner kring språkets betydelse vid upplevelsen ; )
”Någon som är nyfödd, fortsatte hon, ser utan att förstå. Och har på det viset förstått allting, eftersom det inte finns någon begränsning. Men saknar förmåga att utrycka det med ord, då även uttrycket hade varit en begränsning”
Detta förmedlat av Kajsa en ung schäfertik.

Ronja Risberg

Bokläsning:Flykten från Stalins läger

Jag valde att läsa en memoarbok av Slavomir Rawicz. Tycker det är kul och spännande att läsa om personer med självupplevda historier och s.k "true stories". Boken handlar om hur en 25-årig polsk kavalleriofficer blir häktad av ryssarna år 1939. Han blir dömd till 25 års straffarbete i Sibirien efter en farsartad rättegång där det inte finns några egentliga bevis för vad han har gjort fel. Hans största misstag var att han kunde ryska och bodde nära den ryska gränsen. Inte så konstigt kan man tycka då hans mamma var just ryska! Boken handlar sen om hur han blir förd till arbetsläger 303 långt bort i Sibirien och flykten därifrån tillsammans med 6 st. andra fångar. En fascinerande bok som berättar om deras hårda liv och väg till friheten. Snö, iskyla, dåliga kläder, ingen mat, hårt jobb, ingen kontakt med omvärlden(såsom radio,tidningar), flykten genom Gobiöknen med flera dagar utan vatten och mat är bara en del av boken och deras liv. I många ställen av boken kan jag som läsare riktigt känna deras hunger, hur dom fryser och hur tungan börjar klibba ihop sig när dom är utan vatten i flera dagar! 6000 kilometer vandrade dom 4 som överlevde hela flykten innan dom kom fram till Indien.
Det var många detaljer som tog tag i en, men en speciell som jag vill återberätta. Det är hur dom efter hela den här strapatsen, skäggiga, håriga, fulla med löss och trasor till kläder samt väldigt undernärda,fick en helt annan bild av varandra när dom faktiskt kunde se hur dom egentligen såg ut! Tvättade, håret klippt(bortrakat) och rena, nya kläder! För trots att dom varit på flykt i nästan ett helt år så hade dom inte kunnat lära känna varandra riktigt. All tid och energi hade lagts på att överleva!

Efter jag hade läst klart boken så Googlade jag på Slavomir Rawicz och fick då läsa att det kanske är si och så med sanningshalten i hans memoarbok. Boken har blivit hyllad över hela världen och man har förundrats över hans livsöde. Nåväl, lite fadd smak får jag väl i munnen av att boken blir ifrågasatt men summa sumarum tycker jag det var en väldigt spännande bok.

Peter Ström