Da Vinci Koden av Dan Brown

Da Vinci Koden är en bok som handlar om professor Robert Langdon som är specialist på religiös symbolik, Av just denna anledning blir han indragen i ett hemskt mord, som är början på resan till en av världens största hemligheter. På vägen möter han den andra huvudpersonen Sophie Neveu, som är kryptolog. och en rad andra karaktärer, bl.a. en Albino vid namn Silas.








Utdrag ur boken när professor Langdon befinner sig i Grande Galerie, på Louvren som är mordplatsen:

”Som ni kanske vet”, Sa Fache med ögon som lyste i det violetta skenet, ”använder polisen ultraviolett ljus för att söka efter blodspår och annan teknisk bevisning på brottsplatser. Ni förstår hur förvånade vi blev…” Plötsligt riktade han ljuset mot liket. Langdon tittade ner och tog i bestörtning ett steg tillbaka. Hjärtat bultade i bröstet då han betraktade den bisarra synen på parkettgolvet. Bredvid liket lyste lila bokstäver som tecknade intendentens sista ord. Langdon stirrade på den skimrande texten och kände att dimman som hade omgett honom hela natten tätnade. Langdon läste orden en än gång och tittade upp på Fache. ”Vad i helvete ska det här betyda? ” Faches ögon lyste vita. ” Det Monsieur, är precis vad ni är här för att svara på”

Utdrag ur boken när silas har straffat sig själv:

Silas låg på mage på bastmattan i sitt rum och lät blodet i såren efter piskrappen stelna i luften. Efter nattens andra omgång med gisslet kände han sig yr och kraftlös. Han hade ännu inte tagit av sig cilicebandet, och han kände blodet sippra nerför lårets insida. Ändå tyckte han inte att han hade rätt att ta av det.

Boken är spännande från början till slut. Alla klurigheter och hinder som de möter på vägen gör att man inte vill sluta läsa! Jag tycker att boken är väldigt välskriven med alla målningar, byggnader och annan fakta som finns med.

Den religiösa handling som boken har, har blivit mycket omtalad. är man djupt troende kristen, finns det kanske risk för att boken inte är populär. Man kan se den som en påhittad story, eller en tveksam teori, eller tolka den på vilket sätt man vill. Men all fakta om målningar och fakta om olika organisationer stämmer överens med verkligheten. Jag tyckte att den var ett mästerverk!

Av Jenny Fransson

En Blomma i Afrikas Öken av Waris Dirie

En bok om en sann berättelse. En stark skildring om en värld som känns så långt borta men som faktiskt är en del av den värld vi lever i idag.
Waris Dirie jobbar idag som fotomodell och som goodwill - ambassadör för FN, där kämpar hon för att få stopp på könstympning som hon själv fick uppleva då hon var runt fem år.

I En blomma i Afrikas Öken får man följa Waris resa från öken i Somalia till dit hon är idag. Hon berättar om sitt liv i Somalia där hon levde med sin mamma, pappa, syskon och deras djur. Hon berättar om hur hennes vardag såg ut, hur varje dag var en kamp. Hon delar även med sig av fina minnen som då hon lekte med sina syskon. Vid fem års ålder är det hennes tur att ”bli kvinna”, hon ska bli omskuren. Hennes äldre syster Aman har redan varit med om det och Waris råkade se när det hände och det är bilder hon aldrig kommer att glömma.

Här är ett utdrag från boken när Waris beskriver den kvällen som ska göra henne till en kvinna;
”Den natten låg jag vaken i spänd förväntan tills Mama plötsligt stod lutad över mig. Himlen var fortfarande mörk och det var precis i det ögonblicket – strax före gryning – när det svarta nästan omärkligt ljusnar till grått. Hon gjorde tecken åt mig att vara tyst och tog mig i handen. Jag ryckte åt mig min lilla filt och stapplade, ännu halvt sovande, efter henne. Nu vet jag anledningen till att de för iväg flickorna så tidigt på morgonen. De vill skära i dem innan någon annan vaknar, så att ingen ska höra hur de skriker. Men, även om jag var förvirrad och omtumlad då när det hände, så gjorde jag bara som jag blev tillsagd. Vi vandrade bort från vår hydda, ut i snårskogen. Här ska vi vänta, sade Mama, och vi satte oss på den kalla marken. Himlen ljusnade långsamt, jag kunde nätt och jämt urskilja några gestalter, och strax hörde jag ljudet av zigenarkvinnans sandaler. Mor ropade kvinnans namn och tillade: Är det du? ”Ja, här borta är jag”, hördes en röst, trots att jag inte kunde se någon än. Sedan stod hon plötsligt precis intill mig utan att jag hade sett henne närma sig. ”Sätt dig här”. Hon gjorde tecken mot en flat sten. Det förekom inget samtal, ingen hälsade. Inget ”Hur mår du?” Inget” Det som kommer hända idag kommer göra väldigt ont, så du måste vara duktig flicka.” Nej, ”Slaktarkvinnan” var strikt affärsmässig.
Mama rykte åt sig en bit aven rot från ett gammalt träd och placerade mig sedan på stenen. Hon satte sig bakom mig, drag mitt huvud bakåt åt sitt eget bröst och lade sina ben grensle över min kropp. Jag slog armarna runt hennes höfter. Mor placerade roten mellan mina tänder. ”Bit hårt i den här.” Jag kände mig skräckslagen när minnena av Amans plågande ansikte plötsligt kom störtande över mig. ”Det här kommer att göra ont!” mumlade jag med roten i munnen. Mama böjde sig över mig och viskade till mig: ”Du vet att jag inte kan hålla fast dig. Det är bara jag här nu! Så försök vara en duktig flicka, älskling. Var modig för Mamas skull, så kommer det att gå fort.” Jag kikade mellan mina ben och såg zigenarkvinnan göra sig beredd. Hon såg ut som vilken gammal somalisk kvinna som helst – med ett färgstarkt tygstycke svept runt huvudet och en färgglad bomullsklänning – men hon log inte. Hon tittade strängt på mig, med något dött i blicken, och började sedan rota igenom en stor gammal kappsäck. Jag följde hennes minsta rörelse med blicken eftersom jag ville veta vad hon skull skära mig med. Jag förväntade mig att se en stor kniv, men istället drog hon upp en bomullspåse ur kappsäcken. Hon stack ner sina långa fingrar i kappsäcken och fiskade upp ett trasigt rakblad. Hon undersökte det genom att vända det fram och tillbaka. Solen hade precis stigit upp, och det var tillräckligt ljust för att man skulle kunna se färger, men inte några detaljer. Men jag såg att den naggade rakbladskanten var täck av intorkat blod. Hon spottade på rakbladet och torkade av det mot klänningstyget. Medan hon gned rent rakbladet, blev det alldeles mörkt för mig eftersom min mor band ett tygstycke för ögonen på mig som en ögonbindel. Innan jag visste ordet av började hon skära av mina könsorgan. Jag hörde ljudet av ett slött rakblad såga fram och tillbaka såga fram och tillbaka genom huden.”

Jag ryser varje gång jag läser detta. Boken är otroligt svår att släppa när man har börjat läsa den. Man skrattar, gråter och ryser igenom hela boken. Jag rekommenderar starkt att fler läser En blomma i Afrikas öken. Jag älskar att läsa sanna berättelser, men just denna bok har satt spår i mig som jag aldrig kommer att glömma.

Visste ni att kvinnlig könstympning är den förhärskade sedvänjan i 28 länder i Afrika, FN uppskattar att omskärelse har utförts på omkring 130 miljoner kvinnor och flickor. Minst 2 miljoner flickor riskerar att bli nästa offer, vilket betyder 6000 flickor varje dag.

Av Jenny Kassell

Supernova av Marika King

Det här är berättelsen om Lisa, en ambitiös tjej som lämnat småstaden i Dalarna för Handelshögskolan i Stockholm. Som överpresterande toppstudent får Lisa efter examen anställning hos en managementkonsult och livet snurrar på i ett allt högre tempo. Hennes arbetsplats är högst rankad bland studenterna på Handels och läsaren får inblick i en värld full av överprestation, rollspel och maktstrukturer. Och att prestera blir ett sätt att kväva osäkerhetskänslor.

Lisa upplever till en början arbetslivet som i ett framgångsrus och klättar snart på karriärstegen. Hon älskar detta liv med mycket arbete, stora inkomster och coola fester. Men i den värld som romanen skildrar gäller det också att anamma speciella koder och attityder för att hålla sig kvar.

Snart blir också Lisa kär i en gift kollega. Då deras romans inleds kryddas boken på ett kanske allt för förutsägbart sätt men läsaren får också en spännande skildring i hur äventyr och risker går före moral och vänskap. För även Lisas vänner får stryka på foten då hon någonstans på vägen tappar bort dem. Och desto snabbare livet fortskrider desto djupare tycks reflektionerna bli kring barndomen och de ”Svensson-arbetande” föräldrar hemma i Dalarna.

Tillslut går Lisa, inte helt oväntat, in i ”väggen” men förstår inte riktigt hur och varför. Och det är här, bland bokens sista kapitel jag tycker den är verkligen förtjänstfull. För även om romanens tema nästan blivit uttjatat på senare år, finner jag Marika King gå en liten annorlunda väg än många andra böcker på samma tema. Och kontinuerligt speglas också detta då Lisa återkommande i romanen reflekterar kring sitt ursprung.

Alltigenom känns Supernova modern med sitt driv, spänning och attityd. Sammanfattningsvis vill jag rekommendera boken, inte minst för dess avslutande kapitel där läsaren faktiskt kan hämta en hel del.

/Martin Stenson